Livet har sin gang. Livet ger och livet tar. Den har gangen var det min alskade moffa som somnade in. Saknanden ar stor och vetskapen om att jag ar sa langt borta ar svar...men samtidigt ar jag overtygad om att moffa har fatt frid, han ar pa en bra plats och han foljer oss alla med sina karleksfulla ogon.
Han fick ett langt och lyckligt liv, och jag vet ingen som var sa nojd och tacksam som han var. En riktig kampe, det var min moffa det.

I stunder som denna saknar man sin familj mer an nagonsin... Men livet gar vidare, det vet vi.
Kram
3 kommentarer:
Vad ledsamt att höra, deltar i sorgen. Stor kram till dej!
Vackert Johanna stämningsfull bild å vackra och sanna ord saknar dej oxå...Kramis mamma
Deltar i sorgen. Kram!
Skicka en kommentar